Meny
Annons

Hemma hos: Sommarbostaden som blev permanent


Det är dags för ett återbesök i Gunnel Sahlins ateljé. Sommarbostaden i Sörmland som blev till året runt-boende bjuder på massor av idéer som passar lika bra i stan! Klicka på bilderna för att se dem i större storlek. 

Av: Gill Renlund  Text: Anders Bergmark  Foto: Martin Löf

Vad kan vara mer passande för en konstnär än ett hus där kreativiteten sitter i väggarna? För att inte tala om i golvet – golvbrädorna i Gunnel Sahlins ateljé är så nötta av generationer skolbarns fötter att kvistarna sticker upp som små bulor i golvet.

Det var i slutet av 90-talet som konstnären och formgivaren Gunnel Sahlin och hennes dåvarande man letade efter ett sommarhus. De tittade på en förre detta skola, belägen på en liten höjd med utsikt över det sörmländska jordbrukslandskapet. När de klev in i den förre detta solsalen var saken klar.


Entrén med lusthuset skymtande bakom hörnet.


– Det här är anledningen till att vi köpte huset, konstaterar hon när hon öppnar dörren in till det som idag är en stor ateljé.

Det första som slår en är ljuset som faller in från de stora fönstren. Här är det alltid ljust, oavsett vilket väder det är ute. Två stora bord mitt på golvet ger got om utrymme för Gunnel och sonen Dante, tio år, att arbeta på sina respektive projekt.


I soffan Dante och Gunnel.


De låga skåpen med glasdörrar stod tidigare på Konstfack, där Gunnel var professor på facket för glas och keramik. Bokstävers grafiska uttryck är en stor inspirationskälla. Golvet har hon målat med lackfärg.


Skolan byggdes 1890. De enda större ingrepp som Gunnel gjort är dels en köksdörr ut till trädgården  och dels en vägg som delar upp den stora entréhallen. I de bakre delen, där skolbarnen åt sina medhavda smörgåsar, finns idag ett magnifikt badrum med rutigt klinkergolv och ett badkar i mitten. Liksom i de flesta rum finns också en rejäl vedkamin. På vintern kan det bli ordentligt kallt inomhus. På bilden syns farstun med ingång till skolsalen.


Badrummet är inhyst i vad som tidigare var entréhallen.


Efter att makarna separerat bestämde sig Gunnel för att prova att bo i huset året om. – När Dante skulle börja skolan hade jag blivit mer och mer intresserad av trädgården och började känna mig instängd i stan, berättar hon.

Den lummiga trädgården som omger huset är helt och hållet hennes egen skapelse. Den tidigare ägaren hade låtit backen ner mot vägen växa igen och när de gallrade upptäckte de en plan yta där det hade stått en syrenberså. Gunnel fick idén att bygga ett lusthus på platsen och köpte fönster och glasade dörrar av en granne. Sedan dess äts alla middagar under sommarhalvåret med utsikt över det kvällssolsdränkta landskapet.


Gunnel berättar att hon började gå på auktioner i tolvårsåldern hemma i Umeå. När hon flyttade hit tog hon med sig allt hon samlat på sig genom åren. Vart man vänder sig står eller hänger vackert patinerade eller ommålade gamla möbler och föremål. Dessutom är den jättelika vinden fylld med möbler som inte rymdes eller passade i det gamla huset, bland annat mycket funkis.

– Jag ser huset som någonting levande. Ibland tar jag bort något och ställer fram någonting levande. Ibland tar jag bort något och ställer fram någonting annat, det är ett sätt att uttrycka mig. Jag omger mig med saker som inspirerar och ger näring till min arbetsprocess.


Kammaren utanför köket har blivit bibliotek och sällskapsrum. Här tillbringas kvällarna på vintern.


I väntan på att få tid att renovera sovrummet på övervåningen målade Gunnel direkt på tapeten. Väckarklockan från Ikea är ett av de lätt räknade nytillverkade föremålen i huset.

Hemmet publicerades i majnumret av ELLE Interiör från 2010.

Annons
7 kommentarer
Annons


Annons








Annons
Mobilsajt:  /  AV